Göteborgsposten – 8 juni 1861, sida 2

XIV. Striden. Genom en försynens slump hade hvarken Brune, Augereau, Nicolas eller Jean blifvit träffade af bandhterna hvaremot fyra eller fem af dessa lågo flytande i sitt blod. Gorain och Gervais hade säkerligen, drifna af fruktan, förblifvit qvar i vagnen, ty den snabba blick, Fouch kastade omkring, sig upptäckte dem icke. Roquefort hade säkerligen bortförts af sina vänner : hans kropp fanns ej bland liken. Värdshuspojken och Jonas slogos med största förbittring mot mäster Bernards bodgosse. Fouch hade ej väl tagit en öfverblick af ställningen, förrän han trampade ut elden under sina fötter, inseende mörkret skola vara hans och hans kamraters bästa bundsförvandt. Men han bäfvade dock ty skotten foljde snabbt på hvarandra. Fouch laddade åter sina pistoler, men sköt icke. Med sitt oryggliga lugn midtunder faran hörde han utan den minsta rörelse kulorna oupphörligt hvina kring sina öron. Denne mans tapperhet var verkligen sällsam och liknade på intet sätt andra menniskors. Striden elektriserade honom icke: han stod stilla och orörlig. (Forts.)