Göteborgsposten – 6 juni 1861, sida 2

resande var rik, utom Gorain och Gervais, och resan kräfde dagligen urgifter, som voro fabelaktiga för Fouchås och hans medresandes tunna plånböcker. Det var således ytterst nödvändigt att qvarhålla Gorain och Gervais, utan hvilka intrigen icke skulle kunnat genomföras. I det ögonblick, då vi återse våra resande rullade deras vagn genom ett träsk, i hvars lösa mark hjulen gräfde djupa spår. Man fruktade i hvarje ögonblick att vagnen skulle ordentligt sjunka ned genom den gungande torfytan. — Huru länge dröjer det innan vi kunna räkna på att vara i Saint-Nazaire? frågade Brune, hviskande i Fouchås öra. -Vi äro troligen der i morgon bittida, ifall vägarne ej äro för svåra; men vi skola aldrig komma härifrån, om jag ej stiger upp på kuskbocken. Brune böjde sig åter mot sin interlokutör. —Hvad är det för en skog som synes der borta? frågade han och pekade framåt vägen. — Campbonskogen. — Är den vidsträckt ? — Ofantlig och nästan en vildmark. (Forts.)