Göteborgsposten – 6 juni 1861, sida 2

—-—— --—v—— EYE hvad som händt oss efter vår afresa. Hvarföre gick bjulet sönder vid Arpajon? Hvarföre råkade vi ut för duellanter, giftblandare och eldsvåda? Jo, emedan man på dessa sätt sökte göra oss oskadhga. Hittills har jag lyckats bevara oss alla. Sålänge j förblifven i mitt sällskap, svarar jag för er. Men om j lemnen oss. . Må då Gud beskydda er, jag kan ingenting göra! Vi skola troligen hinna dit vi ämna oss, ifall vi icke skiljas åt, men ve den af oss som skulle försöka att vända tillbaka! ... Det är troligt att ban aldrig mera skulle återse Paris. Och nu ären j helt och hållet fria! Handlen såsom eder bäst synes ! Gorain och Gervais hade under detta tal betraktat hvarandra med stora förvånade ögon. En rysning genombäfvade dem och de sänkte sina hufvuden, förklarande, att de voro beredde följa Fouch till verldens ända. Från detta afgörande ögonblick hade de olycklige låtit leda sig som tvenne maskiner och voro alldeles utan egen vilja. Uttröttade, förbryllade, ständigt darrande af fruktan, hade de knappast medvetande af sin egen tillvaro. Hvad beträffar det motiv, som föranledt Fouch att fortfarande behålla de båda borgrarnes olägliga och besvärliga sällskap, hade detta helt enkelt sin grund i nödvändigheten. Ingen af de