Göteborgsposten – 6 juni 1861, sida 2

-u———L I VERA RER De båda borgrarne förstodo ej längre hvilken rol de hade att spela, ty den omständigheten, att hr Roger blifvit fångad just af dem, som de sjelfva skulle spionera på, hade aldeles förbryllat dem. De hade derföre frågat sig sjelfva, om de ej borde stanna efter, och det mer än ogenerade sätt, hvarpå Fouchå begagnade sig af deras kassor, hade utan tvifvel mycket befästat dem i deras beslut. Gorain hade åtagit sig att meddela de öfriga detta beslut och derföre adresserat sig till Fouche. Efter en hel hop omsvep, och sedan han länge talat om sin trötthet, om sin ömtåliga helsa, om den oro som hans hustru måste känna, hade han slutligen gått rakt på saken och framställt sin och sin väns åstundan att afstå från den företagna resans behagligheter. Fouche hade låtit honom tala ostördt, men lå Gorain slutat, yttrade bun: -— Mina bästa vänner, j viljen således återvinda tilll Paris? Jag fattar mycket väl denna önskan och motsätter mig ingalunda, att j söken genomföra den. Gervais och Gorain hade dervid på en gång höjt en ofantlig suck af tillfredsställelse. — Men, hade Fouchå fortsatt, jag bör ej ängre dölja sanningen för er. Vi äro omgifna uf fruktansvärda fiender, i hvilkas intresse det igger att tillintetgöra oss alla. J hafven sett