En bal i Vinterpalatset. (Ur Ep vinter i Petersburg af Homburg). Framför mig låg det långa galleriet med sina polerade pelare, sitt spegelglatta golf, hvari ljusen och guldet återspeglades; de taflor, som voro upphängda mellan pelarne, kunde icke uppfattas, när man såg det hela så i perspektiv. Redan såg man lysande uniformer vandra fram och tillbaka och vida hofdrägter släpade hela floder af tyg efter sig. Småningom tillväxte samlingen och fyllde som en mångfärgad, blixtrande ström galleriets bädd, hvilken oaktadt sin bredd redan var för trång. Denna församlade menniskoskaras blickar häftades alla på det ställe, hvarifrån kejsaren brukade komma. Flygeldorrarna öppnades omsider. Kejsaren, kejsarinnan och storfurstarne tågade genom galleriet mellan en hastigt bildad spalier af gäster och riktade derunder med behaglig och ädel förtrolighet några ord till de mera framstående personligheter, som de pas: serade. Den kejserliga gruppen försvann der på genom den dörr, som ligger midtemot en: treen, och följdes på aktningsfullt afstånd a statsdignitärerna, den diplomatiska kåren, ge neralerna och hofstaten. I balsalen var det som i en smältugn a ljus och hetta, en glans, som erinrade om er eldsvåda. Kordonger af ljus voro placerade längs gesimserna; mellan fönstren stodo fackelsto TETRIS ——— — 2