Från Utlandet. Allt fortfarande är det lika ondt om afgörande händelser som förr. Den vigtigaste är det af oss i gårdagens nummer omtalade antagandet i engelska underhusets allmänna komit af resolutionen om borttagandet at accisen på papper. Genom denna är den befarade ministerkrisen 1 England åtminstone tills vidare undanröjd, och ehuru regeringens majoritet icke var stor, synes det dock icke vara sannolikt att Englands mest populära statsman, sedan detta anfall är öfverståndet, så lätt skall kunna störtas. — Icke ens i Amerika, der lifvet eljest rör sig i så snabba pulsslag, har ställningen särdeles förändrat sig, och i Ungern, derifrån man hade att snarast vänta ett nytt uppslag i det kontinentala Europas affärer, synes intet nytt af betydelse heller vilja tilldraga sig. I deputerade kammaren derstädes fortfar ännu adressdebatten och hofkanslern Vay, som har kommit till Pesth, skall hafva uppmanat att draga ut med debatten så, att han kan få tid att vinna en ny grundval för utjemning. Dertill tyckes dock finnas endast föga utsigt. Det gammal-konservativa partiet i Pesth har nemligen lika så bestämdt uttalat sig emot en österrikisk helstat, som centern och de radikale. Det enda egentligen nya rörande de amerikanska förhållandena är att en banket hållits i Paris i Hotel du Louvre af större delen af de medborgare af Förenta Staterna som befunno sig i denna stad. Der upplästes den resolution som ålade alla amerikanarne att under alla förhållanden uppehålla unionen och hela den närvarande församlingen, af hvilken en tredjedel var fruntimmer, uttalade enhälligt sitt bifall till densamma. Bland de många talare som uppträdde vid detta tillfälle var utom mr Dayton, Förenta Sfaternas nyligen utnämnda minister i Paris, äfven den för sin till Times nyligen insända uppsats om de amerikanska förhållandena kände mr Cassius Clay, sändebud från kabinettet i Washington till St. Petersburg. Han alluderade i sitt tal på den ofvannämnda uppsatsen, hvars argumenter han ansåg hafva förblifvit ovederlagda liksom han äfven ansåg dem vara ovederläggliga. Han förklarade att ifall någonsin Englands gamla flagga skulle blifva associerad med söderns svarta flagga så skulle Förenta Staternas stjernbeströdds banr och det kejserliga Frankrikes trefär gade flagga komma att ses tillsammans emo! det, ty, tillade mr Clay, Frankrike hade icke