Göteborgsposten – 5 juni 1861, sida 2

Grefve de Sommes hade icke gått miste om ett enda ord af hvad som yttrats. Det uttryck af ängslan, som hvilat på hang panna, hade nu alldeles försvunnit och hans ansigte hade nu ett triumferande uttryck. — Åhå, sade han, i det han långsamt svängde sig på klackarne, ännu är icke allt förloradt! Mahurec lefver således ännu! Ännu är jag icke så bunden och insnärjd, att jag icke åter kan blifva fri! — Hvad kan kl. vara? fortfor ban, i det ban stannade för att se på sitt ur. — Elfva! Då kan jag ännu träffa hans höghet. Han skyndade till sin vagn, som väntade honom på få stegs afstånd derifrån, kastade sig deruti och utropade med glädtig röst: Till PalaisRoyal! Vagnen satte sig ögonblickligen i rörelse. Några sekunder derefter stannade den på rue de Valois, utanför den mindre ingången till hertigen af Chartres enskilda våning. — Hvar träffas monseigneur? frågade grefven en betjent, som genast tillskyndat då han blef varse den unge mannen, hvilken han visste vara en af sin herres förtroligaste umgängeskamrater.