Göteborgsposten – 4 juni 1861, sida 1

ERA vid British Museum så långt, att han offentligen förklarade att hr du Chaillu troligtvis alls icke hade varit i Afrika. Andra togo dock hr Chaillus trovärdighet i försvar. Emellertid har han låtit trycka en resebeskrifning, och den har bland allmänheten väckt utomordentligt uppseende. Det emottagande, som den lycklige upptäcktsresanden rönt genom de prof på sin djerfhet, hvilka han forelagt det kgl. geografiska sällskapet, de kortfattade resultaterna af hans resor, som nått allmänhetens öron, och äfven de strider och tvister som de framkallat och som ständigt åtfölja nästan hvarje utvidgning af vår kunskap om jordytan och de slägten, som bebo densamma, hade retat allmänhetens förväntan till en grad af intresse, som sällan har välkomnat någon af de modernare upptäckarenes bemödanden. Äfven framdragandet af den gamla verldens minnesmärken, kejsargratvarnes öppnande och gräfningarne i Pompejis lava och Assyriens askhögar hafva väckt mindre lifligt intresse än de nya utsigter öfver den geografiska och naturalhistoriska verlden, som hr du Chaillu framdragit, kanske derföre att dessa senare hänföra sig till ännu existerande verkligheter samt i territorielt hänseende äro vigtiga för den civilisation som framdeles skall komma. Vi måste gå tillbaka till La Perouses och kapten Cooks dagar, ja nästan till de tider af förvåning, som följde Columbus för att påträffa nyheter, som varit af likadant intresse för den tidsålder, då de upptäcktes. Arbetet, som utgafs for icke fullt en månad sedan på engelska, är också redan anmäldt att öfversättas på flera andra språk. Hr du Chaillu begaf sig till Afrikas vestra kust med afsigt att utforska dess eqvatorialbälte så långt som han skulle vara i stånd att följa detsamma i det inre. De hvita männens makt och kunskap sträcka sig på denna punkt endast uågra få mil från kusten och utom det att man hade reda på en bergssträckning kallad Sierra del Crystal, var det inre ett fullkomligt okändt land. Ryckten om kanibaliem bland infödingarne jemte den osunda atmosferen hade afhållit från undersökningsresor. Dertill kom den supponerade faran af de beryktade gorilla-aporna. Hr Chaillu lät dock icke afskräcka sig af allt detta. Han uppehöll sig först någon tid hos de amerikanska missionärerna vid Gaboon för att vänja sig vid klimatet samt begaf sig sedan med ett följe af infödingar uppför Ntambounay, en förgrening af det invecklade nät af vattendrag som uppfyller det vestra Afrika. Man erhåller mycken lättnad att komma fram i dessa trakter, efter hr Chaillus uppgift, derigenom att de skilda stammarna känna sig mycket stolta öfver samt fästa mycken vigt vid att kunna få ha en hvit man ibland sig. Denna åsigt hos infödingarne skall göra den resande nästan lika mycken tjenst som de skänker med hvilka han söker att vinna deras hjelp och bevågenhet. Hr du Chaillu var sålunda successivt den hvita mannen hos den ena stammen efter den andra, bland som