Göteborgsposten – 3 juni 1861, sida 2

H. C. Andersen, som var närvarande. Norrmannen Björnstjerne-Björnson hade skrifvit en sång till Andersen och höll ett tal till honom. En skål gällde Sverige, en annan den andliga skandinavismen. Efter intaget kaffe och en angenämt tillbringad afton i trädgården, gingo de församlade inåt staden med mandoliner och gnitarrer i spetsen och följda af en talrik samling italienare, som lockats af de bekanta tonerna. Anständigheten kom och sederna försvunno. En italiensk tidning berättar, såsom ett bevis på den småaktighet hvarmed den dramatiska censuren utöfvas i Rom, att man, vid uppförandet af en ballet Antomms och Kleopatra på Apolloteatern derstädes, funnit det alltför opassande, att låta dessa tvenne ogifta personer dansa med hvarandra, hvarfor man framför pas de deuxen insköt en bröllopsscen, i hvilken triumviren gifver den egyptiska drottningen sin hand. Men straffet uteblef icke, ty följande dagen erhöllo de fleste af kardinalerna äktenskapstillkännagifvanden på dyrbart utstyrdt papper med namnen Antonius och Kleopatra. Kan hon spinna? I en engelsk tidning läses följande gamla historiska anekdot, hvilken dock med vissa modifikationer är tilllämplig äfven på våra dagar. En ung flicka blef nemligen föreställd engelska konungen Jakob 1, såsom varande öfverlägsen äfven lärda män i de klassiska vetenskaperna. — Godt, sade monarken, säg mig nu hvad detta underverk kan göra. Han upplystes då, att hon kunde tala och skritva latin, grekiska och hebreiska. — Ah, svarade konungen, det är sällsynta egenskaper hos en flicka; mer kan hon äfven spinna? PA a a a Sr a