senomgripande reformer, synes oss motståndarne till den påbörjade agitavionen tala rakt emot sina egna uttalade premisser. Det är detta besynnerliga och ologiska förhållande, hvilket såväl de, som äfven agitationens försvarare, lakttagiv i diskussionen at frågorna om partiel eller genomgripande reform samt om regeringeus eller ständernas initiativ, som synes oss hafva gjort diskussionen om dessa begge frågor inom hutvudstadspressen till så foga betydande för den verkliga hufvudsaken, åstadkommandet af en tidsenlig representationsretorm. Hvad skall man säga om en diskussion, der hvardera parten erkänner sig sträfva till samma mål och utgår från samma grundsatser, och der dock plötsligt den ena vägrar att draga en nödvändig konseqvens ur dessa premisser, blott derföre att den påyrkats af den andra? Hvardera sidan har erkänt sig vilja och önska en representationsreform af betydligt omfång, men under det den ena töretradesvis faster sig vid de förändringar, som imnehållas i de nu hvilande förslagen, fäster sig den andra åter företrädesvis vid de förändringar, som man hoppas kunna proponera i ett nytt förslag. Under det den ena anser en procedur för uppnåendet af det önskade målet tör mindre lämplig än en annan, anser den andra tvertom. Men ingendera sidans yrkanden äro dock oiörenliga eller stå i strid med don andras; skilnaderna dem emellan är ingen principskilnad, utan endast skilnad i tycke och smak. Och dock strida de om dessa olika tycken, i stället för att förena sig om de praktiska töreslagna åtgärderna, som stå i full öfverensstämmelse med hvarderas uttalade åsigter. Detta är sannerligen föga statsmannaakugt och foga egnadt att befordra framgången at de åtgärder man, förläktar. Man är icke berätvigad att misstänka någons motiver, och vi vilja icke heller göra det, men det omdömet synes oss dock i detta tall ligga nära till hands, att de stridande parterna i sin strid mera ledas af kärlek till striden sjelf, än till de resultater som de uppge sig åsyfta genom densamma. ms EEETETÖEÖEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERET