Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 2

monseigneurs vänskap gifver mig ett mäktigt inflytande öfver händelserna och menniskorna. Detta inflytande begagnade jag genast, för att påbörja mitt arbete. Jag erhöll tillåtelse af polislöjtnanten att bevista edra förhör; detta förklarar min närvaro vid domstolen. Jag ville — så hoppades jag åtminstone — i edra svar finna de materiela bevis, jag sökte efter. Tyvärr vägraden j att ingå på någon förklaring, men fastän er bestämdhet omintetgjorde mina planer, kunde jag likväl icke annat än beundra densamma; och ert kalla, föraktande lugn öfvertygade mig ännu mera, än det sympatiska intresse, som j ngilvit mig. Jag fick tillochmed läsa vittnenas berättelser. Flere af dem äro förkrossande: hr de Niorres bland andra. Denne man har svurit eder undergång och han ryggar icke tillbaka för någon skändlighet, endast han kan nå sitt mål. — Hr de Niorres! utbrast markisen. Tror ni då, att han anklagar oss emot sitt samvete. -— Jag tror det! svarade grefven. — Omöjligt! inföll de Renneville. Hr de Niorres har gjort oss mycket orätt, men han är en hederlig man. j j — Han satte sig genast utan några egentliga skäl emot edra förbindelser med hans nitcer, återtog grefve de Sommes kallt. Han har formligt vägrat att mottaga er i sitt hotell, han