Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 2

APRIL —— lenna historia? återtog grefven. Det är detsamna, jag vet allt och det är bufvudsaken. Förstån j nu de Niorres, beteende? — Men bevisen på att hr de Niorres redan hade anklagat oss? frågade markisen. — J skolen erhålla dem genom att höra er anklagelseakt. Hvarföre skulle jag dessutom säga er detta, om jag icke vore öfvertygad derom? Hvad skulle väl min plan vara? — Således, återtog vicomten, som under några ögonblick suttit försänkt i de bittraste reflexioner ; således anklagar man oss, derföre att vi äro fattiga, för att hafva velat rikta oss genom att begå dessa skändliga brott ? — Hr de Niorres har gjort ännu mera, tillade grefven, han har utspridt ryktet om attj icke kunde undslippa eder penningeförvirring på annat sätt än genom att ingå rika giftermålsförbindelser; och han påstår, att j, dagen förr än elden utbröt i hans hotell, lånat penningar af en ockrare, genom att förpanta en del af edra hemgifter med hans niccer! Vid dessa ord qväfde Henri och Charles ett skri, som var nära att undslippa deras läppar. De påminte sig nu det lån de upptagit genom Rogers mäkling och sågo denna handling åter resa sig emot dem såsom cen ny anklagelse. (Forts.)