Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 2

— Förfärligt! sade Henri vredgad. — Jag krossar edra hjertan, sade grefven medlidsamt; men jag måste. Jag måste fullkomligt upplysa den väg vi ha att följa. Ja, hr de Niorres anklagade er redan före ogerningsnatten, och det vittnesmål han afgifvit är endast resultatet af en förhatlig stämpling. — Det är omöjligt, sade AHerbois ifrigt. — Men så är det, mina herrar, — Men hvarföre ? Hvarföre beskylla oss så som äro oskyldiga. -— För att för alltid i edra grafvar ned. mylla en hemlighet, öfver hvilken slumpen gjor er till herrar! sade grefven med sänkt röst. De båda unga männen betraktade hvarandra med häpnad. —En hemlighet! upprepade de. — Minnens j madonnan från Brest? — Madonnan ! — Madonnan! — Madonnan, som på sin dödsbädd biktad sig för er? De båda fångarne stodo alldeles häpna. Di trodde, att denna hemlighet ur rådsherrens för flutna lif endast var känd af dem och hr di Niorres. H — Madonnan! upprepade de åter och sänkt sina hufvuden. — J frågen mig, huru jag kan känna til