Göteborgsposten – 31 maj 1861, sida 1

— Ni är således grefve de Sommes? -— Ja, till er tjenst och skulle skatta mig lycklig, om jag kunde vara er till någon nytta. Grefve de Sommes — ty det var verkligen han — bugade sig åter. Renneville förde fram till honom en stol. Alla tre togo plats omkring det lilla bordet och en djup tystnad rådde. — Mina herrar, började grefven, icke sannt, j förstån icke mitt handlingssätt? Jag har ej den äran att vara bekant för er. I sågo mig några ögonblick i går och i en för er så smärtsam belägenhet, att min närvaro måste förefalla er så mycket smärtsammare. Fastän jag med några få ord förklarat er denra närvaro genom den sympati, som j ingifven mig, beder jag er äfven nu förlåta mig för hvad som i mitt uppförande kunnat vara er oangenämt. Mitt namn, som är er nästan främmande, säger ej heller hvad jag är och isynnerhet hvad jag skulle vilja vara. Sedan jag med några få ord förklarat orsaken till min bhärvaro, skolen j förstå allt. Charles och Henri svarade icke utan bugade sig till tecken af att de voro beredda att höra honom. Grefven tog ur fickan tvenne bref och räckte det ena åt markisen, det andra åt vicomten. Hr markis, sade han, fröken Blanche har uppdragit mig, att lemna er denna biljett, och