Göteborgsposten – 30 maj 1861, sida 2

räcklig att låta Mahurec anses för en af våra tjenare ? — Men Georges ? — Georges vet intet och kan ingenting säga. — Men, utbrast markisen häftigt, det är omöjligt att förklena tvenne män af ära, att smutsa den uniform som bäres af tvenne af konungens officerare och förklara tvenne oskyldiga för brottsliga! ... Men hvad tror du då Henri? — Jag tror att vi måste dö, Charles. — Desertera ögonblicket före en strid. — Nej! men att undvika skammen. — Ah, skall den icke följa oss i grafven. Vi skulle genom vår död erkänna oss brottsliga. — Men man skall annars döma oss sådana. — Nåväl! jag skall protestera på sjelfva schavotten. Må våra hufvuden falla under bödelsyxan, mitt sista ord skall bli en försäkran om min oskuld! Du glömmer dessutom Blanche och Låonore. — Det är just derföre att jag tänker på dem som jag vill dö! De skola förakta oss! — Förakta oss! utropade markisen med en häftig åtbörd. I detsamma hördes steg i fängelsekorridoren. De båda vännerna tystnade genast och betraktade hvarandra oroliga, ty det hade blifvit alldeles mörkt och fängelsedörren brukade aldrig öppnas vid denna timme.