Göteborgsposten – 29 maj 1861, sida 2

AMRA ARE RS dras till köld . .. kanske till hat och förak: . . Detta är min ursäkt. —Hvad talar du om hat och förakt! ut. brast markisen häftigt. Jag hata dig! jag för akta dig! Henri, du mister förståndet. Vicomten vände sig till sin vän, som hastigt reste sig upp, fattade hans händer och nödgade honom åter sätta sig ned. — Minns du, Charles, sade han, minns du alla händelserna under denna förfärliga natt, under hvilken Gud hade bort öfverlemna oss Aå döden ? — Alla omständigheter från denna natt ärc ingraverade här! svarade markisen och slog sig för pannan. — Har du icke glömt något? — Intet. — Du påminner dig väl, att vi, efter att ha gått igenom rummen i första våningen till hotellet och funnit hr och m:me de Nohan ligga mördade i sina rum, rusade mot andra våningen, just som elden rasade som våldsammast. — Det vill säga, Henri, att vi försökte tränga genom lågorna och först efter en häftig kamp mot det förödande elementet lyckades komma uppför trappan till andra våningen... — Jag vet icke hvad som då försiggick inom dig, Charles; men jag kände mitt förnuft rubbas; jag var halfgalen af smärta och raseri.