Göteborgsposten – 28 maj 1861, sida 2

att jag föll raklång till marken. Jag steg upF och såg mig omkring. Det var en karl, som låg utsträckt i gräset, jag stött emot. Jag lutade mig ned: den arme satan låg simmande i sitt blod... han rörde sig icke. En af mina kamrater passerade förbi med ett ämbar vatten, jag ryckte det ifrån honom och slog det öfver den liflöse, hvilken nu med en kraftig ed slog upp ögonen. Hvem var det jag såg då? En vän till er, Lefebvre, — En vän till mig? Hyem då? — Er vän matrosen. — Mahurec ? — Just han. — Var han der? — Ja! — Och hvad gjorde han? : — Parbleu! han höll helt beskedligt på att dö. -Han var då sårad ? — Han hade fått en kula i venstra sidan och en i högra axeln. — Var han sårad genom tvenne kulor? utbrast Michel förvånad. — Ah, sade Lefebvre, man hade då slagits ? — Det syntes min själ så. -Du vet inte hvem som skjutit honom ? -Har han ingenting sagt?