Göteborgsposten – 27 maj 1861, sida 1

ee Å RER ERE RER RAR — Bestämdt. — Har rådshberren kanske varit offer för någon förfärlig synvilla; sade Tallien; jag skulle påstå det. — Hr de Niorres ord kunna visserligen bestridas, återtog Danton; men det finnes ett vittnesmål, som är ännu svårare att jäfva, nemligen en vid namn Georges, betjent hos rådsherren. Denne man, som af de båda anklagade uppdragits, att hafva en vagn i ordning för att underlätta deras flykt, och som blef arresterad medan han ännu var på sin post, har lemnat de mest förkrossande intyg. Skickligt ransakad stammade han först; slutligen förlorade han alldeles hufvudet och förklarade sig sjelf vara brottshg. Han har sagt sig sedan lång tid tillbaka ha varit markis dHerbois och vicomte de Rennevilles -medbrottsling. — Ah! det der är allvarsamt, sade Tallicn. — Nå, hvad har han sagt mera? frågade Saint-Just. — Han har afgifvit den fullständigaste bekännelse, svarade Danton. Han har förklarat sig hafva varit medbrottsling i de föregående brotten. — Och hvad ha dHerbois och de Renneville svarat ? frågade Michel. — Då jag erhöll dessa underrättelser, kände de ännu icke till de bekännelser deras medbrottsling gjort.