Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 2

Efter en stund syntes markis Camparini på tröskeln. — Per Bacco! hvilket litet vackert tillhåll! sade den italienske ädlingen ; detta är ju Armidas förtrollade trädgårdar! Det fattas endast ställets gudomlighet! Huru mår ni, min vän? — Förträffligt! svarade grefven och tog handen, som markisen räckte honom. Och hvilken lycklig slump har jag att tacka för nöjet att få se er här, bästa markis? — Jag kommer för att säga den sköna markisinnan mitt farväl. — Hvad! reser ni? — Ja. Jag lemnar i afton Paris. — Och hvart beger ni er? — Till Florens, dit familjeangelägenheter kalla mig. — Då kommer ni ej att vara närvarande vid den rättegång, som skall ega rum? — Jag beklagar mycket, att det är omöjligt. Jag har gjort alla behöfliga afskedsbesök och kommer nu, efter att ha gömt det bästa till sist, i samma afsigt till m:me dHorbigny. Vid dessa ord hade markisen närmat sig dörren till paviljongen och med en forskande blick sett ut i allten. Betjenten, som fört honom dit, var redan långt borta. Derefter vände markisen tillbaka till grefven och sade till honom med sänkt röst: