Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 2

Ett ögonblicks tystnad rådde mellan de båda aktningsvärda personligheterna. — Apropå, återtog markisen, har man ingen underrättelse om den der karlen, som jag så dumt glömde bort ? — Matrosen, som åtföljde vicomten och markisen till hotel de Niorres trädgård? — Ja. Jag sårade honom, han föll. — Det har hittills varit omöjligt få reda på honom, — För fan, det är genant! — Hvarför då? Galerernas konung såg på sin interlokutör. — Af ett mycket enkelt skäl, svarade han, nemligen det, att denne karl, som kallar sig Mahurec och af sina kamrater erhållit tillnamnet: sjögastarnes konung, är sina båda officerare lika tillgifven som bunden är tillgifven sin herre och förr ofta i Brest sett hr Bamboult. Grefven gjorde en åtbörd af likgiltighet. — Det är omöjligt att han kan minnas! sade han. — Kanske; men säkert är, att det skulle I vara mindre farligt, om han nu hade tre alnar jord på sig. Men han har säkerligen begifvit sig I bort annorstädes för att dö, ty hans sår voro verkligen allvarsamma. De båda kulorna träffade, derom är jag säker. — Två man äro uppdragna att göra efter