Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 2

Hundarne och munkorgarne. Till Red. af Göteborgs-Posten. Det är icke ovanligt i vär tid att från vissa håll få höra klander för af vederbörande vidtagne nyttige åtgärder för allmänhetens säkerhet; då deremot från samma håll en orubblig tystnad förmärkes då det är fråga om att 1å afskaftadt ett eller annat bruk, eller lagbud, hvarigenom menniskan blifvit tvingad eller bunden i sina sträfvanden. . . Ett sådant obefogadt klander har nyligen låtit böra sig i tråga om det välbetänkta påbudet angående hundars torseende med munkorgar. . Utan att inlåta sig i tvist med dem, hvilka tro sig veta att sjukdomen härstädes icke existerar och atven, om den det gjorde, anse bettet af en dylik hund icke vara dödanae, vågar insändaren likväl erinra om ett annat förbållande, hvilket torde anses som tillräckligt skäl, icke allenast till nämnde åtgärds vidtagaude, utan om möjligt ätven till en at behofvet påkallad inskränkning at desse i städerna onyttiga djur. Ins., hvilken i anseende till tjensteåliggande (således icke af samma orsak som en det hrr hundegare, för sitt höga nöje skull) tvingas att vistas ute om nätterna, bar dervid tätt ertara till hvad gagn och nytta hundarne äro. Icke nog med det oväsende och larm de åstadkomma på gatorna genom sitt skällande vid denna tid på dygnet, då personer, som icke råka vara hundvänner, göra anspråk på att ostördt få hvila; det gitves äfven ganska tärska exempel på personer hvilka at dessa bestar blitvit bitna; men det var saunt, man får derom icke yttra ett ord förrän man blir ihjelbiten. Synnerligast torde det förhållande vara förtjent af vederbörandes uppmärksamhet, att ett större antal hundar, till hvilka några egare icke finnas, alltjemt uppehåller sig i härvarande Högvakt, ständigt åtföljande inoch utgående aflösningar och patruller, at hvilka hundar icke allenast ins. utan ätskilliga andra personer blitvit omringad och otredad, och uet är med största möda man vid sådana tilltällen förmått värja sig trån dessa odjur. Är det rätt, att sedan man nu, tillfölje af en kongl. kungörelse angående ansvar för misshandel, kan någorunda anse sig tryggad för menniskor, lika fullt skall vara underkastad dessa onyttiga djurs raseri? Så frågas af den som här vågar teckna sig Hund-ovän.