Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 1

hade under tystnad hört på honom, men vid han sista ord hade de båda gjort en snabb rörelse. -— Hvad, min herre, utbrast den yngre sy stern, kan ni då hvarje dag tala med oss on Henri och Charles? — Hurudant ert svar än må blifva, min: fröknar, är detta dock en pligt, som jag tänke: uppfylla. -— Ni får då se dem? — Hvarje morgon, jag har erhållit tillåtelse af kanslern. — Så att vi hvarje dag få veta... — Allt hvad som intresserar er? ja, mina damer. — Ah, utbrast Lonore, ni har rätt att begära vårt förtroende och vi lemna er det helt och hållet. — Om ni i morgon upprepar dessa ord, återtog grefven, skola vi sedan handla i öfverensstämmelse dermed. Betänken eder till dess. Jag har nu endast en bön att göra eder. — Tala, min herre! sade båda systrarne ifrigt. — Er onkel vet af mitt besök, men han känner ej ändamålet dermed. Nåväl, hvarken han eller er mor böra få veta hvilket förhållande som råder emellan oss. Jag ber er derföre om den inskränktaste tystlåtenhet angående denna sak.