Göteborgsposten – 24 maj 1861, sida 2

adresserade, som förorsakat er så stor olycka, äro tvenne varelser utan blygsel och heder. Tvenne sådana män som markisen och vicomten kunna ett ögonblick ha blifvit bländade af den tjusning, som dessa mer än hedniska gudomligheter ingifva; men att för dem känna en verklig passion, det är omöjligt. Detta bref är undertecknadt af en utaf dem, fröken Guimard, och är dateradt år 11784: det är således skrifvet för ett år tillbaka. Varen goda hören ett utdrag. Grefven läste högt: ... Min bästa grefve (detta bref var adresseradt till mig, min damer), ni talar ej mera om edra vänner dHerbois och de Renneville. Hvad har det blifvit af dessa båda herrar, som Duthå och jag icke sett på två år? Min väninna påträffade händelsevis häromdagen hela vicomtens vesuviska korrespondens. Jag måste nu söka reda på markisens. Det är angenämt att ibland återkalla gamla minnen, fastän de äro mycket flyktiga. .. — Läsen, mina fröknar, återtog grefven och räckte brefvet åt de båda unga flickorna, läsen, och j skolen få sc, att jag ej bedrager er. Blanche tog papperet, som grefven räckte fram, och hennes ögon genomlopp det ifrigt. Derpå slog hon sina armar kring systerns hals och utbrast med tårqväfd stämma : — OO, vi ha varit mycket brottsliga! Vi ha