Göteborgsposten – 22 maj 1861, sida 1

också har en indrägtig plats vid inrättningen En af de gladaste och roligaste af dessa kur rar, som slutade med studierna och gaf sij ull grosshandlare, säges nu hoppas på någoi syssla vid nationalmuseum, hvilket tycks be träktas som ett alldeles nybildadt embetsverl eller snarare såsom en asyl för förtjenta konst älekare. Glunt-regimen är således icke någo för politioi att sysselsätta sin kritik med, der är ett helt enkelt faktum, som blott komme: oss och många andra att sucka: o, vore jag glunt! Väderleken har varit lika stygg och fu som vanligt och alldeles ogynnsam för någrt naturbetraktelser på landet. HEljest vore de så lätt att ryka å stad med någon af de små ångbåtarne till hvilken vacker punkt som hels bland de många i våra omgifningar. Vi un dra just om det finnes syrener och pingstlil jor, såsom sig borde, vi undra om icke lust: resorna under piogstdagarne blifva åtföljda a yrväder, vi undra om vi följa med vår tic eller om almanachan gått förut. För dem som besöka Drottningholm och vilja noggrannt studera dess mångfaldig: konustsaker inomhus och alla statyer i parker samt med trädgrupperna, kanalerna, paviljon gerna, kojorna etc., har mamsell Octavia Car lån skrifvit en bok, som på det fullständiga ste kan handleda en oerfaren turist. Denng bok är icke en torr katalog, utan en liter roman här och der och synnerligast ett lof qväde till hennes höga beskyddarinna, enke drottning Josefina, som gynnat det litterär företaget och nu för sommaren upplåtit Grips: holms slott att af Octavias konstkärlek ge. nomsökas och i en kommande beskrifning förherrligas. Mamsell Octavia, som var med spetsen för de statyerande damerna, har således återgått till sin uppgift att författa älskiga, romantiserade kataloger, ett fack i hvilket hon onekligen är ny och originell och leri hon säkert blir stor, ty kritiken har här ngenting att säga. B. P.