— Du glömmer borgarenas fickor; de ha börsar späckad med louis och ecus; vi få ej förlora tillfället, då det erbjuder sig. — Kör, sade Jonas. Roqu fort befinn sig redan i salen, Jonas följde honom. Branden fortfor oscktadt det stridt fallande regnet, och upplyste det inre af huset. De fen männen b funno sig alltjemt i samma orörliga ställning. Angerean låg utsträckt vid kakelaognen ; Brune och Gorain på goölfvet. Några steg derifran s8utto Jean och Gervais vid bordet. Jonas och Roqu fort gingo framåt i rummet, utan att tveka. -— Se der äro de båda baorgarena, sade Roqu fort samt visade på Gorain och Gervais; dender är för dig, den här för mig. Roquefort närmade sig fåktmästaren och Dantons hyresvärd, Jonas det bord, der Jean och Gervais sutto orörliga De båda banditerna skyndade att gripa verket an: men de hade ej väl hunnit lata sig ned, förrän de åter rätade upp sig lika hastivt. — Ilan rörde på sig! utbrast Jonas. — lvad? inföll Roquefort och ryggade tillbaka. Fyra kraftiga händer hade gripit tag i Jonas, slagit honom till marken och satt honom ur ständ att försoka göra det ringaste motstånd,