ne och förstå äfven att begagna sig af den fördel tiden nu erbjuder åt förtryckta nationaliteter. Men på samma gång ansluter sig österrikiska riksrådet, genom den af herrehuset antagna adress och det i deputerade kammaren inlemnade adressutkast, fullkomligt till helstatsförfattningen och fordrar, att Ungern och andra efter sjelfständighet lystna länder skola inbegripas i densamma. Den stackars kejsar Frans Josef slites således ännu mellan de tyska och ungerskt-slaviska nationaliteterna, hvilka båda anse sig medvetna om sin rättighet till öfvervigt och ej vilja ge vika, om den österrikiska monarkien också skall genom dem bli sliten i stycken. Ungern fordrar en blott personalunion med Österrike, men tyskarne vilja, enligt sin sedvana, ovikorligen flyta ofvanpå och inkräkta. Den dag närmar sig således med stora steg, då kejsaren skall komma att uttala sig. Hans ställning är svår och låter sig ej gerna lösas. Såsom gifvet antages dock att kejsaren skall besluta sig för att gynna det tyska elementet. Man vill sluta dertill af hans svar på herrehusets helstatsliga adress, deri han yttrar bl. a.: Adressen har förvissat mig om, att herrehuset rätt uppfattar mina åsigter och är beslutet att understödja mina sträfvanden för faderneslandets väl. I österrikiska herrehuset framlade minister Schmerling d. 11:te flere finansiela lagutkast och en del liberala förslag, nemligen till en ny kommunallag, en presslag, en lag om räntefoten, en lag om äktenskap mellan olika trosbekännare m. fl. Innehållet af dessa förslag angifves icke närmare, men det anses i alla fall vara ett misstänkt symptom, att de först inlemnats i herrehuset. Det påstås vidare, att regeringen tänker begära en utomordentlig bevillming af 20 till 30 millioner gulden åt krigsmarinen, hvilken skall bringas upp till lika fot med den italienska marinen, och såframt riksrådet går in härpå, tänker man inrätta ett särskildt marinministerium. Den kroatiska landtdagsdeputationen, till hvilken minoriteten af den dalmatiska församlingen har anslutit sig, har fått det svar af kejsaren, att Militärgränsen, som Kroaterna vilja ha införlifvad med sitt land, är en för rikets säkerhet nödvändig institution och derför ej kan bli representerad på den kroatiska landtdagen; likväl skall kejsaren, på det förhållandet må kunna bli ordnadt, tillåta att representanter från Militärgränsen mötas i Agram denna enda gång, ehuru kejsaren fortfor att likasom hittills önska Dalmatiens förening med Kroatien. Emellertid har regeringen kommit ur den tillfälliga svårigheten; genom att denna enda gång tillåta Militärgränsens deputerade få tillträde till Kroatiens landtdag, har hon stärkt det parti på denna, som sträfvar efter Kroatiens fullkomligt författningsenliga sjelfständighet gentemot Ungern, och slutligen soker regeringen, genom att sålunda gitva en vink om Dalmawuens förening med Kroatien, locka kroaterna att välja deputerade till riksrådet. ij Llndep. belge meddelar, att Österrike gjort sitt yttersta, för att förhindra konungariket Italiens erkännande af Frankrike, emedan följden skulle blifva den, att man officielt godkände Sardiniens brytning at Zuricher-. fördraget; men dessa protester hafva ingenting uträttat, åtminstone otfverensstämma alla berättelser derom att den diplomatiska förbindelsen mellan Paris och Turin inom kort skall ånyo bli fullständigt återupprättad. Det tyckes vara mera än ewt blott rykte, att man då skall taga om hand den venetianska frågan, ty i engelska parlamentet, der på senare tider forhandlingar ofta egt rum om österrikiska förhållanden, begagnar lord John Russell hvarje tillfalle att uttala, det besittningen af Venedig försvagar Österrike, i stället för att öka dess makt, och att det i sitt eget intresse måste önska bli qvitt återstoden at sitt italienska territorium. lHandolo nadorvresttaloar