Göteborgsposten – 17 maj 1861, sida 1

AERIAL RAA kunna göra ungefär samma nytta för den afseende å regeringens skötande som stän derna, men som dock icke hade samma rät i afseende å regeringsmakten som dessa Finland har derföre varit ett ordentligt ko miteernas land. Men detta sätt att gå till Il väga tyckes dock icke i längden hafva kunnat ersätta bristen at folkets deltagande. Der Ifunnos lagar och stadganden, som för hvarje dag blefvo mera föråldrade, hvilkas olägenhet dag för dag gjorde sig mera gällande, men som lagligen icke kunde afskaftas och ändras utan ständernas hörande. Der hjelpte icke några komitger. Man måste antingen trampa grundlagen under. fötterna och öppet stöta opinionen eller låta missförhållandet qvarstå. Och äfven i afseende å administrativa saker kunde komit6er slutligen icke göra tillfyllest, äfven om man sökte att få dem så väl samsammansatta som möjligt. Finanserna synas nemligen hafva börjat att krångla. Hvad orsaken dertill egentligen är, är icke godt att bestämdt säga. Kanske ha de utgifter, som finska staten fick vidkännas under det orientaliska kriget i sammanhang med den genom Finlands blokad då uppkomna stora förminskningen i tullinkomster i någon mån bidragit dertill, och kanske är misshushållning äfven med i spelet. Alltnog, sedan det orientaliska krigets slut har man hört talas om olag ide finska finanserna. Och sådant botas svårligen genom komiteer. I slutet af förra året satt en sådan för att lemna utlåtande om möjliga förbättringar i statens räkenskapsväsende, men lärer icke hafva kommit till något resultat. Skall åter någon törändring i skatterna göras, så kan den, äfven om den är af den beskaflenhet att den enligt Finlands konstitution kunde hänföras till de ekonomiska ärenden, som regeringen ensam eger att afgöra, dock svårligen utföras med framgång utan att den blifvit pröfvad och sanktionerad af folkets representanter. Och på samma sätt är det, ifall kredit i större mån skall behöfva användas. Metoden med komitger var således icke mera tillråcklig. Ständernas sammankallande eller ett totalt förtrampande at det finska samhällsskicket och Finlands opinion stodo derföre som de tvenne alternativer, som allt mer trängde sig på den ryska regeringen. Alltsedan det orientaliska kriget har derföre frågan om en landtdags sammankallande i Finland varit en fråga som tid efter annan varit troligtvis före inom regeringen och säkert utom densamma i opinionen. Här var sålunda den punkt, der den ryska regeringen var tvungen att lemna den ställning den förut intagit och der den måste träda i den direkta politiska beröring med det finska folket, hvilken den så länge sökt undvika. Antingen måste den jemna finska folket större makt än den hitills velat erkänna åt detsamma, eller måste len öppet erkänna för det finska folket att len var besluten att omintetgöra dess samvällsskick. Den ryska regeringen måste ovilkorligen på ett eller annat sätt draga det inska folkets sträfvanden in på det politiska