Göteborgsposten – 17 maj 1861, sida 1

seende tillochmed understödt det. Och lik så litet, eller ännu mindre, vilja vi påstå, a den ryska regeringens åtgärder icke skull framkallat missnöje på många håll inom Fir land; men detta missnöje har dels inskränk sig till dem, som varit i tillfälle alt närmar observera och erhålla kännedom om regerin gens åtgärder samt har icke fullt trängt til den stora massan af folket, och dels har de stannat vid blott missnöje utan att framkall något politiskt sträfvande. Men så kunde de icke fortfara beständigt. I den ryska poli tiken låg i alla fall i bottnen ett radikal strälvande mot friheten, ehuru den försökt att använda en viss portion frihet såsom me del för sina sträfvanden, och detta måse föri eller senare visa sig på något uppenbart sätt Och likaså var det finska språksträfvandet ur spsungligen framgånget ur en frisinnad och demokratisk anda och bildning, och denna anda måste naturligtvis äfven förr eller se: nare göra sig gällande också på ändra om: råden än språksträfvandets. Det var derföre naturligt, att den ryska regeringens politik och det finska folkets sträfvanden förr eller senare skulle komma att stöta tillsammans och vara tvungna att se hvarandra öppet i ansigtet. Att denna tidpunkt nu har kommit, på detta moment i Finlands utveckling är det, som Alexanders manifest om sammanträdet af ett landtdagsutskott häntyder. Detta manifest utgör, noga taget, en fallitförklaring af den ryska regeringen i afseseende å dess politik i Finland. Det utgör en bekännelse att den, då den velat föreskrifva friheten: hitintill och icke vidare skall du gå! företagit sig hvad den icke kunnat utföra. Det är ett halft erkännande inför offentligheten, att den icke är i stånd att utan folkets medverkan sköta statsmaskinen. Att detta varit fallet, har redan länge mer eller mindre bestämdt trängt sig på såväl troligtvis regeringens egen öfvertygelse, som de personers, hvilka närmare följt med dess åtgärder. Och det är också naturligt att så skulle vara. Ett despotiskt samhällskick kan skötas utan folkets medverkan. Ett samhällsskick, der man lemnat friheten helt litet spelrum, fordrar nödvändigt ännu mera frihet, för att det skall kunna ega bestånd. Då ryska regeringens politik derföre varit att bibehålla det gamla samhällsskicket i Finland, för att söka dirisera dess verksamhet efter sitt godtycke, så ick den äfven snart erfara att detta statsskicks handhafvande behöfde folkets deltasande. Den kom sålunda i det dilemma, att intingen vara tvungen förstöra detta samrällskick, hvilket den, såsom vi förut sökt örklara, hade alla möjliga det egna intressets notiver att undvika göra, eller att lemna olket tillfälle att deltaga i styrelsen gerom landtdags-sammanträden. Detta senare ökte den dock att undgå ännu mera nästan m det förra. Den slog derföre in på att ;senom inkallade komiteer försöka skaffa sig in medverkan från folkets sida, som skulle