Göteborgsposten – 16 maj 1861, sida 2

— — Hvad säger du? — Ja säjer, att ja inte kan ge er nån mat. — Drummel, vill du göra bekantskap med min värjslida ? Hvar är värdshusvärden? —Han finns ej här! svarade pojken, utan att visa sig förskräckt. — Hvar är han ? — Han är ute på ängen. --Nå, hans hustru, dotter eller piga? — Han har inga såna, och ja kan inte skaffa nån mat... — Vi äro på ett värdshus och vi skola ha middag, sade Augereau. Den här lilla skurken måste byta om ton. Augereau grep härvid ett halft dussin fyllda buteljer, hvilka han lemnade åt Brune. -Tjufvar! ... började pojken att skrika och ville springa på studenten. Men han tystnade snart, ty Augereau grep honom i örat så hårdt, att den unge mannen utstötte ett tjut af smärta, Man skyndade upp i matsalen, der alla snart voro församlade, och der man beslöt att finna sig i sitt öde, att blott dricka sitt vin och äfven låta hästarne få sådant. Men Augereaus skarpa öga upptäckte snart på gården spår af kaniner och fjäderfä. (Forts.)