Göteborgsposten – 16 maj 1861, sida 2

— Skämtar du med mig? — Är huset tomt? inföll nu Augereau, som i detsamma visade sig på tröskeln. -— Jag har icke kunnat få reda på mer än denne, svarade studenten, och jag vet ej, huru jag skall göra mig förstådd med honom. -— Ah! anmärkte Augerau, det syns, att ni ej rest mycket. Nu skall ni få se, huru man lär sådana slynglar att begripa. XX. Det ensliga värdshuset. Pojken hade, utan att vidare bry sig om sina gäster, återvändt till sin genom Brunes ankomst ett ögonblick afbrutna sysselsättning. Augereau närmade sig honom, gaf honom en knuff, tog buteljen som han var i färd med att fylla och lyfte den upp i dagsljuset, under det han med andra handen hindrade drängen från att återtaga sin egendom. — Vacker färg! sade fäktmästaren och satte buteljen tillbaka på golfvet; det är Anjouvin. Derpå vände han sig till gossen och sade med sträng stämma: — Vi vilja äta middag! — Dä låter sej inte göra! svarade gossen.