Göteborgsposten – 16 maj 1861, sida 1

Engländarne, blefvo betraktade som främmande imkräktare, färdiga att förstöra plantagerna befria slafvarne samt att ruinera eller till och med misshandla de hvita sjelfve. En stor de af staten, deribland den stora och oroliga sta: den Baltimore, gjorde insurrektion, och guvernören för staten, Hicks, blef tvungen att ställa sig i spetsen för en rörelse, som troligtvis skall sluta med secession, ehuru, såsom man kan vänta, en stor del af befolkningen är allvarliga unionister. Det är dock fullkomligt klart att unionens armåer icke skola visa någon uppmårksamhet för befallning at en lagstiftande församling eller konvention 1 Maryland. I fall underkufvande är nordens och unionsstyrelsens afsigt, så måste en begynnelse göras någonstädes, och den skall komma att göras i detta land, der slafveriet och den fria jorden stöta tillsamman. Deraf, synes det oss, härflyter en svårighet för sydstaterna. Deras politik borde fortfarande, som förut, vara att hållas inom sitt eget område. Om Maryland har skiljt sig, eller äfven ifall massan af befolkningen, om också legislaturenbetvingas, befinner sig 1 vapen mot unionen, så skall det blifva en point d honneur för de konfedererade staterna att komma sina vänner till undsättning. Kanske skulle en framgång för virginiarne och marylandsboarne tillochmed kunna blifva en olycka för Södern, emedan den ännu mera derigenom skulle nödgas till ett regelbundet fälttåg norr om Potomac, i ett land som lätt kan beherrskas från sjön och som befinner sig så tätt intill de mest folkrika af de nordliga staterna. Å andra sidan kunde Marylands invånare ifall de skulle söka alt hindra truppernas genomfart kunna göra unionsstyrelsen mycket atbräck. Norden sänder män i tillräckligt antal, men transportmedlen äro knappa, förråderna små samt kunna bortsnappas af insurgenterna, och trupperna skola hafva att uthärda allt som åtföljer en strid i ett fiendtligt land. Någonting liknande ett ordentligt fälttåg i denna trakt är dock numera oundvikligt. Att det likväl, åtminstone för någon tid, skall inskränka , sig till östra delen af kontinenten, är troligt. Såtillvida är Kentuckys neutralitet till förmån för södern. De konfedererade staterna äro icke blott derigenom skyddade för anfall på sin flank från de vestra staterna, utan de skola äfven lättare erhålla tillförsel af föda, än om Kentucky låge i krig med Ohio och Illinois, och på samma gång finnes det intet som hindrar de mera ifriga bland statens befolkning att lemna den och ställa sig bland sina slafegande bröders leder. Vi äro dock långtifrån att tro att det är den allmänna önskningen inom Kentucky att hjelpa de konfedererade staterna. Så mycket man kan inhemta från de tal som hållits der och de beslutsom blifvit antagna, så synes folket i staten döma de ursprungliga secessionisterna ganska strängt, och anse, att de icke hade nägot verkligt skäl att upplösa en förening, som hade varat så länge och till så stor fördel för mensklig