Göteborgsposten – 16 maj 1861, sida 1

in litet i framtidens mörker. Den vigtiga ste af de senaste underrättelserna från Amerika är, att Washington troligen skall blifva bevaradt åt den gamla unionens lagliga styrelse. Det ser ut, som hutvudstaden numera skulle hafva blifvit förstärkt så mycket, att ett plötsligt anfall af Virginierna icke mera behötver truktas. Om söderns generaler allvarligt tänkte på att soka bemäktiga sig unionens hutvudstad, är omöjligt att såga. — Tvenne sätt att gå tillväga stå öppna för söderns befolkning — antingen att tåga fram och 1 massa erbjuda norden strid, eller att nöja sig med alt angripa och betvinga de at unionsfästningarne i deras område, hvilka ännu icke fallit i deras händer. En af dessa, fästet Smith i Arkansas, har senast blitvit taget af denna stats trupper, hvaraf vi få draga den slutsatsen, att Arkansas, som för några veckor sedan förklarade sig för unionen, nu definitift har utträdt ur densamma. Men der finnas andra fästen, fruktansvärda nog, hvilka måste betvingas, och hvilka kunna taga i anspråk all den södra befolkningens skicklighet och mod. Bland dessa är fästet Pickens, som nyligen erhållit förstärkning, det förnämsta. Fästet Monroe, nära Nortolk i Virginia, är likaledes i stånd att göra ett långt motstånd, i synnerhet emedan det från sjön kan understödjas af unionens flottor. Det finnes många, hvilka anse att de kouledererade staternas naturliga operationsplan är att sätta sig i besittning at dessa punkter, i stället för att göra, såsom det ser ut, ett infall på ett område hvarest de antagligen skola påträffa unionisterna i deras fulla styrka. Då de konfedererade dessutom på allt sätt bemöda sig om att förskaffa sig utseendet af moderation och af att strida endast för att försvara sitt eget jordområde, så kunna vi antaga att de icke gerna skulle hafva tågat på Washington, så länge det låg utom gränserna för deras konfederation. Vi tro fullt, att det icke var deras afsigt, då de anföllo Fort Sumter, att föra kriget så långt norrut. Men händelserna torde hafva omintetgjort deras beräkningar. Framgången just af deras politik har påtvingat dem ett krigsföretag, som det är svårt att utföra, men som det vore vanhederligt att skygga tillbaka för. Mr Lincolns proklamation har efterföljts af Virginias secession, af besittningstagandet af Harpers Ferry och södra stranden af den flod, vid hvilken Washington ligger, och hvarje virginier är naturligtvis frestad att vilja gripa efter ett rof, som ligger just på gränsen till fiendens område. Följden af detta har blifvit att begge sidorna hafva blifvit ledda att göra Columbiadistriktet till sitt bataljfält. Virginiarne samlade sig i ett antal, som syntes hota hufvudstaden, och faran dref nordens innevånare till en krigisk entusiasm, som har förvånat till och med den, som väl kände den amerikanska karaktärens lättrördhet. Men den vigtigaste följden af denna rörelse är den ställning, i hvilken staten Maryland för närvarande befinner sig. De trupper, hvilka kommo ned från norden, och framförallt Ny