Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 2

skam och vanära hvarmed han hotades, till slut att ingå på banditens fordringar. Några dagar derefter talade markis d IHorbigny plötsligt om sina afsigter att åter gifta om sig. Han väntade, sade han, den unga flicka, på hvilken hans val fallit. Till allmän förvåning såg staden Nantes snart inom sina murar en ung och skön qvinna, åtföljd af en gammal slägting, som kallade sig hans tant. Hon kom, sades det, från en aflägsen del af landet. Dessa båda damer togo ej emot någon och gingo endast sällan ut. Jag har omnämnt markisens nedslagenhet och de tusentals misstankar, som denna uppväckte. Markisen var 74 år; den unga makan betraktades derföre mera som den gamles dotter. Också mottogs underrättelsen om att den unga markisinnan snart skulle skänka sin man en arftagare med skämt och begabberi. Emellertid kom en flicka till verlden den gamle ädlingens sorgsenbet blef allt djupare. — Jag förstår! sade Brune leende. — Efter sitt äktenskap erhöll markisen, enligt hvad hans kammartjenare sedan berättat, ofta besök af den person som ingen visste vara hans son. Urbain ensam, som berättat mig detta, hade anat den förfärliga sanningen. Han hade känt I markisens son och gjort sin herre sällskap på