Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 2

som förut varit mig dunkelt blef nu klart, hemlighetsfullheten försvann, för att lemna rum för verkligheten. — Nu vet ni allt, tillade Urbain ; mottager ni ännu det uppdrag, som gifvits er? — Ja! svarade jag utan tvekan. — Då, återtog den gamle betjenten, då vill jag redan i morgon låte er lära känna de fiender, som ni skall ha att bekämpa. — Hvad! utbrast jag, är markisens son i Brest ? — Jag vet icke, svarade han mig, men bans förste löjtnant är här, Urbain förklarade mig då, att han sedan markisens död och den natt, då han i dHorbignys son igenkänt galerernas konung, egnat hela sin tankeverksamhet, all sin tid åt det svåra uppdraget att intränga i den förfärliga association, för hvilken Noöäl blifvit chef. Han hade emellertid varit nog lycklig, att fi reda på åtskilligt. Han uppenbarade för mig, hvilken stark makt denna banditernas konung egde och visade mig om natten på en simpel krog den, som gällde för att vara chefens sekond. (Forts.)