XIX. Testamentet. — Galrernas konung! hade Brune upprepat och skälfde till. —Ja, svarade Fouch; hvad den gamle betjenten berättade upplyste mig fullkomligt om markisens förhållanden. Han hade, af fruktan att utsätta m:me Saint-Gervais för lifsfara, icke vågat uppsätta en offentlig handling till förmån för henne, och ban hade räknat på mig, för att rädda den arma vansinnigas förmögenhet och låta henne återkomma i besittning af sin förmögenhet, om hon återfinge förnuftet. Allt hvad