Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 1

gamle ädlingen återhemtade sig och fick ett nytt besök af samma person, hvilken infördes lika hemlighetsfullt som första gången. Denne främ mande var Noöäl, trädgårdsmästare i slottet Morandes och son till markis dHorbigny ! — Noäl! utbrast Brune, han var således icke död? -— Han hade undsluppit från eldsvådan. — Och hvar hade han tagit vägen? — Noöl var en från Brest förrymd galerslaf! — En galerslaf! upprepade Brune . . . Men hvad ville han då sin far? — Han ville åt markisens ofantliga förmögenhet. Den eländige hade egnat mer än tio år åt att uppsöka och samla de ojäfvigaste bevis på sin individualitet. När han kom till sin olycklige far, stod han i begrepp att bevisa, det han, den förrymde galerslafven, just var son till markis AIHorbigny. Han hotade den gamle med att tillkännagifva, hvem han var! — Hvilken fasa! utbrast studenten. — Såsom vilkor för sin tystnad, uppställde banditen, att han skulle sättas i besittning af sin fars förmögenhet. Galen af smärta, sade den gamle till sin son, att nästan allt hvad han egde tillhörde m:me de Saint-Gervais. — Jag vet det, svarade Noöl, men jag vet äfven, att den sköna Laura, min forna älskade,