Göteborgsposten – 14 maj 1861, sida 2

— Tror ni? — Det är tydligt. — Och sedan! — Sedan skola vi möta hinder på hinder, ty efter det vi passerat Corbreuse, måste vi färdas genom Ossonvilles skog och vägarne der äro förfärliga. Två hästar, hvilka äro så uttröttade som våra, skola icke stå ut. — Men hvad skola vi göra då? — Någonting mycket enkelt.! Vi befinna os8 ännuj en mil från Corbreuse samt två och en half från Dourdan. Nu äro vi uppe på backen, vägen till höger förer till Corbreuse och som ni ser, äro hästspåren åt samma håll. Den, som rider före oss, har icke gissat att vi kunna utfundera hans afsigter, hvarför han ridit till byn utan att stanna. Han behöfver dessutom tid för att kunna taga upp alla lediga hästar. I ställe att fortsätta vår väg, skola vi taga af till ven. ster. Vid första värdshus skola vi ge hästarnt dubbel ransoon, så att de sedan kunna i galop skynda till Dourdan. Der väntar oss ingen. De finnes skjutsombyte, vi taga friska hästar oci begifva oss genom Foröt-le-Rois och skoger Plessis på väg till Tours. För att afspisa d nyfikna, innan vi kommo fram till Dourdan, skol vi lemna våra reskamrater här i dalen. Jea och Nicolas skola i förening med fäktmästare: