Göteborgsposten – 14 maj 1861, sida 2

— Nej, svarade Fouchå; men man har förekommit oss. — Huru? inföll Brune förvånad. Vägen framför oss har varit alldeles öde hela tiden. Vagnen kom fram till en backe. Fouchå höll, utan att svara, in hästarne och hoppade ned på marken, Brune likaledes. — Kunna vi stiga ur? frågade Augereau och öppnade vagnsdörren, ty de resande hade nyss vaknat upp. — Ja, svarade Fouch. Gå uppför backen. De resande stego ur. FouchE bad Jean bafva uppsigt öfver hästarne och gick sedan före vagnen med Brune. -— Se, sade han, se der tydliga spår i vägdammet, se dessa fotmärken ; de komma från er trafvande häst, och detta traf är jemnt och re gelbundet. Spåren äro nya och ifrån Boutervilliers bafva de alltjemt varit före oss. Ryttarer är god, ty hästen bar ej gjort ett felsteg. Har är icke någon promenerande, dertill äro spårer för oregelbundna. Vid hvarje trädgrupp har hä sten stannat. Ryttaren har säkert dolt sig, fö att spionera. Se bara! — Hvad! utropade Brune, förvånad öfve sin interlokutörs anmärkningar; har ni, alltsedai vi voro i Boutervilliers, sett dessa spår? — Ja. Men följden blir, att vi icke f några hästar i Corbreuse.