fått ett häftigt anfall och hennes förnuft hade ånyo förvirrats. Den besökande, hvilken jag på beskrifningen anade vara markis AIorbigny, hade åter rest sin väg, djupt nedslagen. Från denna stund tills jag anlände till Gouesnou hade ingen besökt den sjuka. Omkostnaderna för henne betalades ordentligt och frikostigt åt läkaren hvarje år af en okänd hand. Ömsom var det en bonde, ömsom en munk, som medförde till Gouesnou cen börs späckad med guld, och doktorn hade aldrig kunnat få den minsta underrättelse af någon utaf dem. Jag sökte nu sjelf förgäfves utfundera hvilken roll markis dHorbigny hade att spela i detta äfventyr. Efter 8ex veckors förlopp förklarade läkaren mig slutligen, att han trodde den sjuka vara fullkomligt frisk. Fröken de Morandes, med hvilken jag samtalade hvarje dag och som hvarje gång bad mig åter läsa igenom markisens bref, mottog sjef denna läkarens förklaring. — Nå, hr Fouch, sade hon till mig, cftersom jag ej mera behöfver den gode doktorns vård, måste jag resa. Anstalta om vagn och hästar. I morgon skola vi vara i Brest. Jag skyndade att lyda och vi begåfvo oss nästan genast i väg. — Det är min pligt, sadå fröken de Morandes till mig, att erkänna det oinskränkta för