— Och ännu en gång: ni har aldrig återsett honom? — Aldrig. Men i hvarje månad, samma datum som den dag, då jag erböll nämnde papper, fick jag ett bref, som ej innehöll något annat än den ed jag afgifvit. Jag hade redan fått tjugotre sådana bref. Den tjugofjerde månaden fick jag intet, men jag underrättades, att markisen dött och att hans unga hustru skulle bo i Nantes med sin lilla, endast några månader gamla dotter. — Ni har således öppnat det bref, som han anförtrott er? frågade Brune med stigande Intresse. Fouchå svarade icke. Vagnen hade kommit fram till en korsväg. En lund låg till höger och till venster utsträckte sig stora ängar, så långt ögat kunde nå. Fouch lemnade tömmarne ånyo åt Brune och hoppade ned på marken, der ban såsom förut noga undersökte vägen bakom sig. De resande inuti vagnen sofvo djupt. Den föregående nattens strapager och de häftiga rörelserna under morgonen förklarade tillräckligt deana sömn. Fouch och Brune voro de enda, som höllv sig vakna. Fouch gaf tecken åt Brune att hålla och tog upp ur fickan en vägkarta öfver provinsen, hvilken han nu vecklade upp.