Åsinnte— AL ——RRRRREARARNRRRRRER — Det är sannt, sade Brune leende. Man slöt således, att markisen blifvit tvingad emot sin vilja, då han äktade sin unga hustru? — Ja. — Men hvad orsak tillskref man detta tvång? — Ingen bestämd, men några skandalösa rykten om den unga markisinnans uppförande förklarade snart hennes mans sorgsenhet. — Bedrog hon honom? — Man påstod det åtminstone. — Men hvarför hade han gift sig med henne? Jag återkommer dertill! — Man bar aldrig fått veta det bestämdt, jag upprepar det, men man påstod, att orsaken måst vara mycket smärtande för den gamle ädlingen, ty hans kammartjenare hade pratat om, att han dagen före brölloppet sett sin herre sitta med ögonen uppsvällda af tårar, ett rof för ett anfall af djup förtviflan. Kammartjenaren trodde tillochmed att markisen tänkt på att döda sig, hvilken plan dock öfvergifvits tillfölje af ett bref, som en okänd person burit till honom, dagen efter bröllopet. — Och hang hustru var vacker? — Förtjusande. — Ha de några barn? — En liten dotter.