hade hållit mitt löfte. Det var också icke utan rörelse jag bröt brefvet. — Hvad innehöll det? frågade Brune lifligt. i Fouch drog upp en portfölj ur fickan, öppnade den och tog fram derur ett af ålder gulnadt pappersblad. — Läs! sade han. Brefvet är skrifvet egenhändigt af markis MHorbigny och det har aldrig lemnat mig, ty jag har ännu icke utfört det uppdrag, som det innehåller. — Läs! Brune tog med af rörelse darrande hand brefvet och läste högt: Jag, Jules-Olivier-Gaston Döroin, markis CU Horbigny, sjuttiofyra år gammal, men med frisk kropp och själ, har öfververlemnat åt hr Joseph Fouch, son till hr Fouch som är skeppsredare i Nantes, denna skrifvelse, för att, om så behöfves, deraf begagna sig på tid och ställe. Denna skrifvelse, hvars senaste del är uppsatt i form af testamentariska förfoganden, annulerar med full rätt alla af mig förut gjorda dispositioner, alldenstund de äro senare än dessa och derföre uttrycka min sista vilja. Jag lemnar hr Joseph Fouch, som jag sätter till verkställare af denna min sista vilja, rättighet att sjelf bestämma och handla, när han vill. (Forts.)