illes mellan Fouch och grefve de Sommes. Han förklarade huru markisen genom ett besynnerligt testamente lemnat sin unga enka i besittning af 200,000 livres i ränta, hvilken besittning dock skulle vara slut, när Bertha, markisinnans dotter, uppnått sitt femtonde år. Efter denna tid skulle markisinnan endast åtnjuta tjugotusen livres i ränta. Än mera, om Bertha skulle dö, innan hon uppnått sitt femtonde år, skulle hela förmögenheten öfvergå till äldsta dottren af markisens bror, grefve dAdore. — Man förlorade sig i gissningar, fortfor Fouch, om de skäl, som förestafvat dessa ovanliga anordningar och satt enkan i en alltid oroande belägenhet. Det fanns isynnerhet i sista paragrafen något, som tycktes bära vittne om en smärtsam misstro till den unga modren. Men markisen hade full rättighet att göra med sin förmögenhet, huru han behagade. Vid denna tid var allt hvad jag redan berättat er om fröken de Morandes fullkomligt okändt. Jag kände icke ens till, att det i Frankrike fanns någon familj med detta namn. Då jag fick underrättelse om dHorbignys död, befann jag mig icke i Nantes, jag var på resa och hade nyss anländt till Quimper. I enlighet med den gamle markisens önskan hade hans hemlighetsfulla bref icke lemnat honom ett enda ögonblick. Jag hade svurit, att ej skilja mig derifrån och