dock ut med sitt manliga försvar samt belö nades också derför af bourbonerna, kort tic efteråt, med fängelse och landsflykt eller do micilio forsoso såsom det kallades. Det va med en outsäglig tillfredsställelse som jag helsade Cagliari-fångarnes oförskräckta sakfö rare såsom allmän åklagare vid Neapels högst: kriminaldomstol. Jag skall dock icke längre uppehålla er med mina personliga hogkomster och vill endast tillägga, att stor som den ovilja och den smärta har varit, som jag förr erfa rit, så är den glädje äfven stor, hvilken jag erfar vid det löfte om fred, lycka och vär dighet, som begynner att dagas öfver detta hittills så förtryckta folk. Sedan presidenten, signor Stefani, kallat den anklagade och hans rättsbiträde inför domstolen, vände han sig till juryn. Detta är det första tillfälle, sade han, vid hvilket Neapels fria medborgare hafva att utöfva den rätt, som engelsmähnen betrakta som sin frihets palladium. Derpå öfvergick han till bestämmandet af de skyldigheter, som till. kommo de domare, hvilka hade att bestimma om lagens tillämpning, och de domare, jurymännen, som hade att uttala sig öfver sakförhållandet. Han upptog till vederläggning de argumenter, som blifvit anförda mot juryproceduren, samt anförde såsom exempel för densamma England, hvarest juryns åligganden utföras med så mycket lugn och värdighet samt till så stor fördel för rättvisan. Han påpekade derpå som hastigast den i England fordrade öfverensstämmelsen mellan alla jurymännen samt antydde det skadliga deri. Juryproceduren, slutade han, är ett uttryck for friheten, samt betecknar dess framsteg. Det är skönt för oss, detta skådespel, som jag nu ser inom dessa murar. Jag kan nästan säga att jag lefvat länge nog, då jag sett denna frihetens triumf. I stället för att böjas under menediga suveräners despotism, utötva vi fria medborgares rättigheter under en loyal och ärofull furste. I stället för att omgifvas af sbirrer och hotas med undergång, ifall vi följde våra samvetens öfvertygelse, kunna vi nu handla och tala utan fruktan. Italienska medborgare, jag uppmanar eder att utöfva edra rättigheter med moderation och värdigbet, och J, jurymän, rättfärdigen genom edert uppförande den höga tillit, man satt till eder. Dömen med opartiskhet och handlen med den värdighet, som ett troget handhafvande af rättvisan fordrar. Under senare delen af talet utbröt juryn och åhörarena flera gånger i bifallsyttringar, och presidenten, som sjelf har haft mycket att göra med det förflutna, greps så af de motsatser, som har framställde, att han knappt kunde tala. Scenen var också gripande, och af allt hvad jag här upplefvat ha få saker öfvergått denna i afseende å det moraliska intryck den frambriogat. Juryn aflade derpå eden, hvars formulär begynte sålunda: Jag svär inför Gud och menniskor att efter bästa samvete utöfva rättvisans handhafvande. Presidenten höll edsformuläret i handen och hvarje juryman reste sig, den ena efter den andra, och berörde det med handen. Sedan allmänna åklagaren blifvit uppropad, reste han sig och sade: Jag anklagar A. B. (geranten af Pietra infernale) för oanständiga anfall mot vår heliga religion och