Re —— EEE en del af landets högst uppsatta personer. Då nemligen manifestet meddelades senaten för Finland, den under kejsaren närmast stående administrativa auktoriteten för detta land, och den, genom hvilken regeringens alla åtgärder offentliggöras och utföras, hade generalguvernören öfver Finland, grefve Berg, som på sitt embetes vägnar är ordförande för senaten uppmanat, densamma att ingå med en tacksägelseadress till kejsaren för denna åtgärd. Men emot detta förslag skall en häftig opposition hafva höjt sig. Fem af senatorerna) skola hafva vägrat sig att underteckna en sådan tacksägelseadress samt yrket på, att man borde begära en närmare förklaring ofver manifestet samt tillstyrka uppskjutandet af alla åtgärder tills H. M:t finge tid att sammankalla en verklig riksdag. I detta yrkande skall generalprokuratorn 7), — hvars åligganden närmast motsvaras af justitieombudsmannens i Sverige, ehuru han utnämnes af H. M:t och icke af ständerna, och hvilken ehuru utan rösträttighet, men med rättighet att anföra protest mot besluten är närvarande vid senatens öfverläggningar för att bevaka lagarnes helgd, -— hafva förenat sig. Han skall isynnerhet med ifver hafva framhållit det olagliga i att söka att på ett utskott, om också blott temporärt, ofverflytta den rätt, som ensamt tillhörde landets ständer i sin helhnt. Om den proponerade tacksägelseadressen blef af eller icke, kunna vi dock ej uppge. Saken kan också vara densamma, ty betydelsen af alltsammans ligger helt och hållet i en sådan oppositions moraliska verkan. Ungefär samtidigt med detta hade äfven den öfriga befolkningens opinion gifvit sig luft. Ett meeting hade blifvit arrangeradt å Kleinehs Hotel, en af Helsingfors stads ot fentliga lokaler. Der hade man uppsatt en petition till H. M:t af ungefär samma innehåll, som de fem senatorernas andragande i senaten. Denna hade äfven på stället undertecknats af en hel hop, och derpå hade man sändt bud till alla olika delar af landet, för att förskaffa den vidare underteckningar. j Sedan allt detta blifvit allmänt kändt i Helsingfors hade först en hop studenter samt sedermera en hel mängd annat folk, hvilkas antal sägas skola hafva uppgått till ett par tusen, samlat sig och vandrat till generalprokuratorn samt de senatorer, som opponerat sig mot tacksägelseadressen, för att visa dem sin hyllning genom sång och hurrarop. Under hela vandringen hade man ropat Lefve grundlagarne. — De sålunda uppvaktade personerna hade ätven visat sig för folket och talat till det samt emottagit dess hyllning. — Allt hade aflupit lugnt och derpå hade hela mängden skiljts stilla åt, — Den enda af höga vederbörande, som vid detta tillfälle visade sig frukta menniskorna, lärer hafva varit senatorn Langenskiöld, finansexpeditionens chef, hvilken skall hafva haft vakt omkring sitt hus. Det var han som efter en resa till S:t Petersburg hade medfört det ma) Bland dessa skola hafva varit senatorerna Furubjelm, Federley, Edelheim och Munck, hvilken sistnämnde icke bör förblandas med Universitetets v. kansler som bar samma namn, men som icke är senator. Hvem den femte var ha vi icke kunnat få någon uppgift om. ) E. Gadd — I allmänhet skulle ni ha rätt, svarade Fouch kallt, men i detta fall har mn; nArärt