— Ått ni mottog uppdraget? afbröt Brune. — Ja... Markisen aflägsnade sig derpå. Jag har ej sett honom sedan dess. Han dog två år efter sitt besök; det är nu fulla fyra år sedan. XVI. Äktenskapet. — Och, återtog Brune efter ett ögonblicks tystnad, under de tvenne år, som förrunno mellan ert samtal med markis dHorbignys och dennes död, återsåg ni honom kanske aldrig ? -Aldrig! genmälte oratoriern. — Ni har således icke sökt erhålla någon förklaring ? — Jo, men hvarje gång jag sökte närma mig den gamle markisen, upptornade sig oöfverstigliga hinder emellan oss. Han hade lemnat Nantes kort efter vårt sammanträffande och kom ej tillbaka dit förrän kort före sin död. -— Hm! inföll Brune. Jag tillstår, att han endast medelmåttigt intresserar mig, er markis dHorbigny. En gubbe om 74 år, som gifter sig med en ung flicka om 21, är en gammal dåre, som nog kan draga åtlöje öfver sina hvita hår, eller ock en afskyvärd egoist, hvilken uppoffrar allt för en passion, som vid hans ålder ej är annat än skamlig.