Göteborgsposten – 11 maj 1861, sida 2

— Hvar är hon? — Nära Brest. — Ännu vansinnig? — Ja, sedan tretio år tillbaka, har den olyckliga icke haft mer än en stråle af förnuftets ljus, och det var för tio år sedan. — Har lagen ej fullföljt denna sak? — Hvad skulle väl lagen göra? Noäl var, hette det, lefvande innebränd, de båda bröderna hade dödat sig, den unga flickan hade blifvit vansinnig och m:me de Morandes hade dukat under för sorgen. — Var den olyckliga flickan länge vid förnuft ? — I omkring två månader. — Försökte man icke då fortsätta ransakningen ? — Nej, tjugofyra år hade förflutit och allt var glömt. Jag ensam känner måhända, utom hjelten sjelf i detta dystra äfventyr, en del af sanningen. — Huru har ni fått veta detta? frågade Brune. — Ni skall få veta det, svarade Fouch, i det han vände sig om och sökte med sin skarpa blick genomtränga dammolnet. — Vänta! sade han hastigt och kastade tömmarne till Brune; kör i gående. Derpå hoppade han från kuskbocken ned på