Göteborgsposten – 10 maj 1861, sida 1

Om hvitbetsodling. I Malmö Alleh. läses i en korrespondens följande: Angående hvitbetor, eller sockerbeto1 som de vanligen kallas, så synes det af tidnin. garne som om man på Gotland kommit ett godt stycke framom andra orter uti konsten utt utdraga sockerämnet at hvitbetorna, då det uppgilves att man derstädes utan särskilda apparater tillverkat ren och välsmakande sirap. Både vid sockerfabriker i Preussen och vid den i Landskrona har brefskrifvaren sniakat sirap tillverkad af hvitbetor, och funnit denna både i anseende till smak och lukt vara alldeles oanvändbar till annat än till bränvirsbränning. Härvid bör dock tilläggas att vid sockerbruket i Laudskrona var från sirapen det finaste sockerimnet borttaget för sjeltva sockertillverkningen. Huru som helst är det dock glädjande att man söker att ur vår egen jord frambringa en sådan nödvändighetsvara som socker och sirap, hvarför årligen ur landet ntgå flera millioner rdr. Tillverkningen af socker inom landet är i nationalekonomi-kt afseende en så vigtig sak, att man måste förundra sig öfver att icke regeringen och rikets sliänder redan tagit mera hand om denna sak, byviken väl vorde förtjena att diskuleras i de större tidningarne, helst då man sett att betesockerfabrikationen 1 Landskrona kunnat fortgå under 5 å 6 års tid med ganska god behållning, ehuru vi under dessa år haft ganska olika väderleksforhållanden. Brefskritvaren känner knappt någon näringsgren, som skulle rätt utvidgad kunna blitva för landet mera välgörande. 1:o Kunde vi inbespara hvarje skilling som nu utgår för hit intördt socker. 2:0 Kom hela det torra foderämnet fran ARA