Göteborgsposten – 10 maj 1861, sida 1

I XIV. Laura. Vagnen hade nu kommit in i den leende och stora dal, vid hvars ända Dourdan ligger inbäddadt i en lummig dunge. Kl. var två: solen, som nu brann som varmast, kastade sina strålar öfver vägen, och dammolnet, som reste sig bakom vagnen, stängde utsigten för den som kunde vilja se tillbaka på den tillryggalagda vägen. Fouchå hade återtagit den berättelse som afbröts genom första vagnens stjelpning, innan de kommo fram till Arpajon. — Den unga flickan, sade Brune, tillbakavisade således med kraft allt deltagande i det brott, för hvilket man anklagade henne? — Ja, svarade Fouch6. Laura de Morandes förnekade sanningen af trädgårdsmästarens anklagelse. Hon icke allenast vägrade att tillstå sig vara mor till det olyckliga barnet, utan tog