Göteborgsposten – 10 maj 1861, sida 1

mindre sakna de sommarfoglar, hvilka nu egentligen skulle derute i det fria flyga med sina skimrande vingar från blomsterbuskar till blomsterbuskar. Ett par representationer äro redan gifna och båda ha, såsom man beräknat, varit mycket talrikt besökta. Det var med en viss orolig nyfikenhet vi väntade få återse de ungdomliga artisterna. Vi befarade, att de under de föregående åren måhända skördat bifall i dramatisk väg mest genom det ovanliga för årkådarne i att se små pygmeer röra sig och tala, samt visa känsloutbrott liksom fullvuxna menniskor. Några äro nu uppvuxna, och af den qvinliga afdelningen åtminstone väntade vi oss manår, tydande på stelning i vissa rörelser och uppfattningar. Kortligen, vi trodde oss i den fullvuxna jungfrun få se slynan med gester och mera anticiperade från mognare år. Dess bättre, tycktes dock, för att döma efter blott tvenne föreställningar, studiet af scenen och dennas fordringar ha i god mån följt det sig med tiden utvecklande omdömet. Denna åsyn var oss i sanning förnöjande, ty den bevisade yttermera sanningen af satsen, att det som krokigt skall bli måste böjas i tid. En teaterskolas nytta synes oss hr Selinder ha bevisat, om man ock måste medgifva, att det rent dramatiska fått vika i bakgrunden för sjelfva balleten. Mi Lundström t. ex. har vunnit en god fortbildning i det sceniska. Hennes anlag ha uppöfvats och ej fått stelna. Vi hänvisa på de båda olika roller hon under samma afton spelar, en ung turkinna Zetulbe och Sara, en gammal hushållerska. Det är isynnerhet i senare rollen en god uppfattning at karakteren och förmåga att göra denna till sin, som hon ådagalägger. Hon har nu tagit det första steget på den sceniska banan, der mycket arbete väntar henne, för hvilket hon lock ej bör rädas. I dansen äro de ungas framsteg än mera märkbara. Framför alla har dock mll Berger gatt framåt på ett sätt, som ytterligare stärker hysta förhoppningar. Hennes dans utvecklar mjukhet och behag, ingenstädes ha vi inder dessa representationer sett något kanigt eller straft, som kunnat förminska det vehagfulla i dansen. Till de öfriga af sällskapet, särskildt den ille torrolige komikern Oscar Lundell, återcomma vi efterhand sedan, dock tilläggande, tt vi funnit dem i allmänhet ha gjort goda ramsteg alla, hvilket än ytterligare bevisas taf den belåtenhet publiken visat under de u gifna föreställningarne.